Malta 09

Denna vecka så står nuklearmedicin på schemat.

Här spatserar Karwan mot sjukhuset som syns längs horisonten.

Tidigare rapporter har antytt att det är en skillnad i omvårdnaden mellan den vi har i Sverige och den som finns på Malta. Vi har under våra dagar hittills på sjukhuset lagt märke till en del saker. På nuklearmedicinska avdelningen så jobbar ungefär sex stycken radiografer och de har två gammakameror, ett hot lab (där radionukleiderna dras upp), ett rum med löparband för stressdelen av hjärtundersökningen och ett rum avsett för injektioner. Det finns även ett separat väntrum avdelat för personer som blivit injicerade med radiofarmaka och väntar på sin undersökning (2-3h). Därför kallas även väntrummet för ”Hot waiting room”. Smakligt

De sex radiograferna är schemalagda på de olika arbetsuppgifterna – en har i uppgift att injicera och så vidare. Dock tycktes det ofta vara fullt i det manöverrum som ligger emellan gammakamerorna och det blev aningen trångt där. Dessutom fick vi besök av andra, inhemska, studenter som hade i uppgift att skriva ner en del saker från undersökningarna. Det blev med andra ord ganska så fullt där inne. När väl patienten placerats i gammakameran så fick hon ligga där, utan det skedde någon kommunikation mellan vårdgivare och patient. Visserligen måste patienten ligga alldeles stilla och då underlättar det om man är tyst, fast grejen är att under tiden som undersökningen pågick (runt 40 min) så var personalen mer intresserad av att umgås med varandra snarare än hur bilderna blev. Det talades fritt, och ibland högt, om saker och ting och jämfört med Sverige där avdelningen tenderar att vara lugn så var det rena hönshuset.

Det här är en bild på deras hot lab. Just det – rummet där radionukleiderna förvaras innan de används.

Patrik hade varit placerad på nuklearmedicinska avdelningen på Danderyds Sjukhus och fått gå in i deras hot lab. På Danderyds fanns det först en luftsluss, alltså ett rum före själva labbet, där man skulle byta skor, ta på sig hårnät, munskydd, blyförkläde och en steril rock för att få passera in i labbet. Här på Malta var hot labbet som vilket annat rum som helst. Ni ser själva skylten, dörren och så vips är man inne. Inga blyförkläden, inga sterila rockar, inte ens byte av skor. Det som fick Patrik att studsa ordentligt var när han såg instrumenten som skulle mäta strålningen. De låg snyggt och prydligt på bordet och var… avstängda? ”We do readings regularly.” Fick vi förklarat för oss. Åkej – alltså så kontrolleras aktiviteten i rummet då och då och inte hela tiden som i Sverige där det hela tiden finns en detektor som ytterst känsligt registrerar uppkomsten av oskyddad strålning. Vi sneglar på våra dosimetrar (som mäter hur mycket strålning vi blir utsatta för) vi fått ut och beslutar oss för att inte gå in där i onödan. Istället placerade vi oss strategiskt i manöverrummet bakom blyglasen.

Patienterna undersöks på löpande band, stämningen bland radiograferna är god och det skämtas en del. Det finns inte tillräckligt med läkare så att det är ovanligt att utreda lungemboli med datortomografi utan majoriteten av dessa undersökningar sker på nuklearmedicin istället. I Sverige utreds fler lungemboliundersökningar med hjälp av datortomografi än på Malta, även om båda metoder används.

Igår var det S:t Patricks day och vi passade på att träffa några studentkamrater som bodde på vårt hotell Garden View. Efter att ha invigt gymmet och ätit en god middag så bar det av till andra sidan av hotellet där ett rum blivit dedikerat firandet och den gröna färgen återkom i flera avseenden. Allt ifrån kläder, smink, hårfärg, girlanger, dricker (mmm… karamellfärg) och mössor var gröna. Patrik blev tilldelad en pippi långstrumpmössa som hade en liten grön hatt på toppen så att han också var grön.

Här firas S:t Patricks day, lägg märke till det icke-ljudisolerande taket, golvet, väggarna osv :)

Kramar Patrik och Karwan