Malta 09

Hej allihopa!

Veckan som gått har vi spenderat på MR igen. Vi har även tagit oss an de uppgifter vi fått från sjukhuset här på Malta.

Nästa vecka ska vi vara på genomlysning där man kontrollerar benens vener efter proppar.

Nu är det bara 10 dagar kvar innan vi kommer hem till Sverige igen!

Denna vecka är vår placering på konventionell röntgen, eller slätröntgen/skelettröntgen som den kallas på fackspråk. Alltså den "vanliga", "traditionella" röntgenundersökning där man röntgar skelettet då man misstänker att man brutit underarmen, ett finger, knät eller någon annan skelettdel.

Det finns tre röntgenrum för skelett på sjukhuset, alla belägna på röngenavdelningen. Vi placerar oss inne på samma rum så att vi kan prata sinsemellan och få dagarna att passera snabbare.

Det är en del skillnader mellan undersökningarna hemma i Sverige och här. Remisserna som kommer ger, återigen, oerhört lite information om patienten. Det som står är vad som ska röntgas... punkt. Ibland händer de att de skriver till en "#" för att markera att de frågar efter en skelettskada - är det brutet?

Inbländning av strålfältet är något vi också tycker de kan vara bättre på då de ibland bländar ut lite väl mycket. Då man gör en urografi - röntgenundersökning av njurarna, så bländar de ut lite väl mycket för att våra handledare där hemma skulle bli glada. Dessutom skiljer sig bildtagningssekvensen vid en urografi. Här tar de bilder efter 5, 10 och 15 minuter. Utan att tillämpa kompression eller att ta "vridningsbilder" på njurarna. Sedan ringer de läkaren och säger att de tycker att det ser bra ut, läkaren svarar "åkej skicka patienten" och patienten får gå hem.

Ikväll ska vi spela fotboll med Ralf, vår vän från Österrike.
Ha det gött!

Hej igen!

Denna vecka är vi åter ensamma här på Malta sedan Anna-Mi åkte hem i söndags. Vi är tillbaka på operationsplaceringen och vi får stå med inne i rummet och observera de kirurgiska ingreppen. Ibland hjälper vi till med bildhanteringen och att ställa in röntgenapparaten men mycket arbete sköts av radiografen i samförstånd med kirurgen. Många ingrepp som görs har vi redan sett ett par gånger men ibland dyker det upp något nytt, såsom när ett tre veckor gammalt barn skulle operera in en shunt för att dränera hjärnventriklarna så att barnet inte utvecklar hydrocephalus. Eller som idag, fredag, då vi såg på när kirurgteamet gjorde allt för att stoppa de inre blödningar som en knivhuggen patient fått. Vi lämnade operationsavdelningen, eller Theatre som den kallas här, för att bege oss hem. Ikväll spelar Sverige mot Kanada så vi måste visa kanadensarna som bor på vårt hotell vilka som är bäst. Igår såg vi matchen Sverige mot Tjeckien och vi fick med oss några finnar som höll på Sverige.

 

Ha det gött där hemma!

Kramar

Patrik och Karwan

Hej där hemma!

Nu har vi inte skrivit på ett tag eftersom det har hänt en massa saker här. Här kommer i alla fall lite bloggande om det som hänt.

 

Först och främst så tillbringade vi resterande delen av akutveckan på koronarangio. Koronarangiografi, eller CAT LAB på engelska, är de undersökningar där man undersöker hjärtats kranskärl med ledare man för in genom artärerna mot hjärtat. Genom att spruta röntgenkontrast i kranskärlen så kan man avbilda dem i bildsekvenser, alltså som filmer.

 

På Mater Dei sjukhuset finns två CAT LAB och de är den enda undersökningsrummen som använder Philips apparater. De andra delarna av röntgenavdelningen använder General Electric (GE). Både Patrik och Karwan har haft placering på koronarangio i Sverige och uppgifterna gick bland annat ut på att klä sig sterilt och assistera kardiologen som genomförde undersökningen. På Malta har radiograferna liknande arbetsuppgifter med assistering och framplockning av utrustning.

 

En sak vi märkte var hastigheten på undersökningen. Vi kom i kontakt med en mycket kunnig kardiolog som utförde undersökningarna rutinmässigt och oerhört snabbt. Det var knappt vi hängde med när första undersökningen var klar – långt snabbare än det vi hade sett i Sverige.

 

Vi fick även observera en nyinläggning av pacemaker två tillfällen. Den kunniga kardiologen lät oss stå vid patientens huvudända så att vi fick se bra när han gjorde ingreppet. Han berättade också för oss vad han gjorde kontinuerligt. Värt att nämna var priset på pacemakern han lade in i kombination med maltesernas förkärlek till bilar. ”Nu sätter vi alltså in en pacemaker till värde av en Golf eller BMW”. Det var oerhört givande!

 

Vidare under veckan observerade vi olika ingrepp i hjärtat med dessa ledare. Bland annat ballongvidgning av kärlen och inlägg av stent som håller trånga kärl utvidgade. Detta hade vi sett i Sverige innan så det var inte något nytt.

Denna måndag hade vi akutplacering på schemat. Röntgenavdelningen här på sjukhuset har röntgenrum nära akutavdelningen som är ämnade åt patienter som inkommer via akuten. Det är två slätröntgenrum men bara ett av dem är i bruk. Det andra rummet är inte komplett och står och samlar damm.

Då vi kom in till rummet slogs vi av den första chocken. Det är ETT röntgenrum… Japp ni läste rätt – hela akutverksamhetens slätröntgen kretsar kring det rummet (patienter som ska till andra modaliteter beger sig självklart dit, såsom CT). Vi är tre ERASMUS studenter och dessutom var två av de inhemska maltesiska studenterna på plats för att lära sig. Fem studenter! Plus de fyra radiograferna som arbetade på labbet. Dessutom följde det ofta med personal med patienterna, så lägg till två till. Vad blir det? Jo elva personer ska ta hand om en patient. Med en gemensam suck satte vi oss i det tomma röntgenrummet och observerade genom glasdörren hur det gick för personalen som var i det andra rummet. Det var en himlans massa spring när alla skulle ställa sig bakom väggarna i skydd för strålningen när bilderna togs. Ju fler kockar desto sämre soppa.

 

En sak vi lade märke till var att de lät en patient behålla sin tröja på sig när de tog lungröntgen på honom. Vi är vana vid att i möjligaste mån också själva kontrollera att patienten inte har metall på sig – det är lätt att man glömmer en EKG-klisterlapp och akutens EKG-klisterlappar syns på bilderna…

 

Förvisso hade två av de anställda radiograferna en samtida placering på IVA – med detta menas att de rycker ut för att ta bilder på intensivvårdsavdelningen om en patient är i sådant skick att hon inte kan röntgas på röntgenavdelningen. Då går radiograferna iväg till avdelningen och tar bilderna på patienten där istället.

 

Efter denna dag på akutplaceringen var vi eniga om att vi inte skulle få ut mycket av den här placeringen och gick till vår koordinator för att byta ut resten av veckan. Så från och med tisdag ska vi vara på koronarangio.

 

/Patrik och Karwan

Akuten

Andra veckan på CT, datortomografen, är här. Mycket går i samma stil som föregående vecka.

 

Det är mycket spring i manöverrummet (där man sitter och tar bilderna). Läkarna springer in titt som tätt för att diskutera något med personalen på CTn. Det springer även runt annan personal; andra radiografer och medhjälpare från avdelningarna och allt detta bidrar till en aningen stimmig stämning. Idag var det på sin höjd 18 personer inne i manöverrummet samtidigt inklusive oss. Malteserna tenderar att ha ett temperamentfullt argumenterande och ibland så känns det som om de står och skäller ut varandra mitt i det överfulla rummet. När de ber patienten att ligga still ”mati le ash” och patienten fortsätter att röra på sig händer de att de till slut vrålar i mikrofonen till patienten att ligga still. Vid ett tillfälle idag så härmade en radiograf en patient för att håna patienten. Det är inte vad vi är vana vid från Sverige.

 

Remisserna är fortfarande lika svåra att tyda. Det är även irriterande att det står så pass lite om patienten på remisserna. Vi får gissa oss till mycket av patientens sjukdomshistoria.

 

Det var en del för den här gången.

Hoppas att påskvärmen ni hade håller i sig och att de bara försöker lura er att det kommer regna.

/Patrik och Karwan, Malta

En av de skoluppgifter vi har att göra här nere är att jämföra hanterandet av kontrastmedelsutlösta reaktioner i samband med att röntgenkontrast ges till patienter som genomgår vissa röntgenundersökningar. I denna beredskap så ingår ett antal läkemedel. På Huddinge sjukhus förvaras dessa akutläkemedel i en akutväska som är nära tillgänglig för personalen. På Danderyds sjukhus finns läkemedel placerade i låsta skåp vid de undersökningsrum som använder kontrast vid undersökningarna. På datortomografen här på Malta så står läkemedlen i undersökningsrummet i lådor. Lättillgängligt och tydligt. De säger också att de inte används så ofta. Om en patient får en allvarligare reaktion så hämtas en av de tre akutvagnar som finns på röntgenavdelningen. De är olåsta och deras innehåll gås regelbundet igenom så att all utrustning finns tillgänglig när den behövs.

Hej där hemma!

 

Denna vecka har vi CT-placering – alltså datortomografen.

Den största utmaningen med denna placering är att tolka de handskrivna remisserna. Det är inte alltid lätt att läsa ut vad det är som radiologen vill att vi ska göra över huvud taget. Som tur är finns personalen för rådgivning och utläsning av texterna. Själva sjukdomshistorian nämns ibland i en mening och det får inte plats för mycket i den lilla rutan där anamesen (patienthistorian) skrivs. Hemifrån är vi vana att ta del av en större del av patientens sjukdomshistoria så att vi själva blir bättre insatta i vilket utfall undersökningen kan få. Här på Malta så skrivs det kort om vilka symptom patienten har just nu. Vi har hört historier om radiografer som reagerat då de sett något på bilderna som senare visade sig vara redan kända förändringar. Malteserna håller på att införa ett digitalt remissystem (RIS) som vi redan har i Sverige. Det är oerhört mycket lättare att hantera ett sådant.

 

Då infarter sätts i armarna för administrering av intravenöst kontrastmedel så har vi märkt skillnader även där. Användningen av handskar är nästan helt frånvarande, även om vi i Sverige också inte alltid använder handskar. Då infarten väl sitter på plats så kontrolleras inte den med en testinjektion av en koksaltlösning (vatten) för att se om den sitter rätt utan här kopplas kontrastslangen på direkt. När kontrasten väl ges och undersökningsprotokollet tillåter så står det ibland en radiograf inne vid patienten för att ha uppsikt över patienten. Vi har även sett att patienten ligger ensam där inne då kontrasten ges och det återstår 60 sekunder innan bildtagningen påbörjas. Huu!

 

I skrivande stund lagas de Maltesiska inhemska gröna bönorna vi kommit över idag – det var en på CTn som undrade om vi ville ha några. Det ska bli skönt med protein efter träningspasset. Vi skriver inte hur mycket vi bänkar för att inte göra er avundsjuka ;)

 

Ha det gött!

Hela skeendet med bildtagning under operation skiljer sig en aning från det vi är vana vid i Sverige. Hemma så sköts, oss veterligen, bildtagningen under ett pågående ortopediskt eller kirurgiskt ingrepp utan att en röntgensjuksköterska nödvändigtvis måste närvara. Här på Malta så deltar alltid en radiograf så fort som kirurgen/ortopeden behöver bildtagning under pågående operation. Karwan har fått närvara vid en operation vid Huddinge sjukhus innan men för Patrik var detta helt nytt och oerhört välkommet! Vi fick, som vanligt, ett gott bemötande av radiograferna på deras morgonmöte. De som ska närvara vid operationerna samlas vid ett av akutens röntgenrum på morgonen för att gå igenom dagens uppgifter. Sedan vandrar de iväg mot sina omklädningsrum 8.15. När vi är på operation är det första gången vi blir tilldelade kläder av sjukhuset. I annat fall har vi fått med oss sjukhuskläder från Sverige som vi måste tvätta själva.

 

 

Under de fyra dagar vi varit där så har vi varit med på följande operationer:

 

-Epidurogram – kanyl placeras i spinalkanalen i höjd med sakralkotorna och kontrast sprutas i spinalkanalen för att se om den flyter ut transversalt mellan kotorna.

-Subtraktionsangiogram av a. femoralis efter bypassoperation – För att se att shuntet har flöde

-Total knee replacement (tkr) – Knäled ersätts med protes. Maare-Liis tog bilder post-op

-Dynamic hip screw (DHS) – Supratrochantär tvärfraktur genom collum av femur. Åtgärdas medelst en DHS och platta.

 

-Ryggkirurgi r/t sksk i kota från falltrauma – Kotor ovan och nedan L2 blir tilldelade metallstänger att avlasta den frakturerade kotan L2.

-Njurstensavlägsning med titthålskirurgi – Sten påträffad i njuren. Medelst retrograd och titthålskirurgi lokaliseras stenen och avlägsnas.

-Scaphoideum – Tvärfraktur genom schaphoideum (aj!). Benet skruvas ihop med två spikar. Patrik och Karwan fick ta bilder.

-Höftprotes (thr) – Höftleden ersätts med protes. Här på Malta hade inte ortopeden fått några mått från radiologen om beräknad storlek på acetabulum utan detta mättes då caput femoris plockats ut och mätts på bordet. Vad vi sett från Sverige så uppskattar och beräknar radiologen storleken av acetabulum med hjälp av bland annat höftaxialbilden. Här hade de endast en bäckenfrontal att gå på.

 

-Märgspiksoperation av femur – Efter patologisk försvagning av diafysen i femur så förstärktes benet med en märgspik för att förhindra att det skulle gå av

-Dynamic hip screw (DHS) - Pertrochantär femurfraktur.

-Bypass av hjärtats kranskärl – För att ta lite avsteg från operationer där röntgenutrustning var med så bjöd en anestesiläkare med oss in till en hjärtoperation. Det var en bypassoperation av ett av hjärtats kranskärl och vi fick stå vid patientens huvudända och observera. Det var oerhört intressant och personalen var verkligen trevliga. Den äldre läkaren berättade ingående för oss vad som hände samtidigt som han rättade sin yngre kollega som denna gång utförde operationen. Vi tilläts även ta bilder här och de gav oss tips på bra vinklar som vi kunde använda oss av för att få så bra bilder som möjligt. Läkaren avrådde oss från att använda blixt och det var eftersom hjärtat redan var ganska så belyst.

-Dynamic hip screw - Det är ett vanligt förekommande ingrepp här.

-Operation av buktande disk i ländryggen.

 

På grund av sekretess kommer bilderna från själva operationerna inte att publiceras på internet.

 

Idag är det fredag och sista dagen på veckan på nuklearmedicin på Mater Dei sjukhus på Malta.

På dagens praktik träffade vi en inhemsk student som gick i andra terminen under sitt första år. På Malta är utbildningen till radiograf fyra år lång och i hennes klass var de 17 stycken (jämfört med tre år för oss och klasser på runt 40 pers). Hon hade ett papper framför sig där hon skulle skriva ner alla patienter som hon kom i kontakt med, hur hon hade hjälpt till i undersökningen och få detta signerat av en radiograf. Det var med andra ord hårt kontrollerat hur hon skulle arbeta och om hon inte deltog på tillräckligt många undersökningar så kunde hon komplettera det i sommar. Radiograferna på Malta förväntas nämligen att även gå sin praktik under sommaren. När hon kommit upp i ett visst antal undersökningar så fick hon examineras på den fasen av undersökningen (svårighetsgraden trappades upp – först skulle hon observera, sedan assistera och sist utföra undersökningarna med hjälp av handledare) innan hon fick fortsätta med mer avancerade kliniska arbetsuppgifter. Hårt kontrollerat och inte av den individanpassade upplärningen vi är vana vid i Sverige.

 

Radionukleiderna anländer till sjukhuset på måndagar från Rom. Detta innebär att de har som högst aktivitet på måndagarna och sakteliga avtar aktiviteten mot slutet av veckan. Njurundersökningarna kräver minst aktivitet så därför är fredagar avsedda för njurundersökningar och det hade vi ett par idag. Vi fick även in ett barn till undersökningsrummet och tanken väcktes inom oss huruvida barnanpassat sjukhuset är. Mater Dei är ett öppet sjukhus där alla är välkomna och det enda stora sjukhuset på Malta. Alltså har de en bred upptagningsförmåga gällande patienters åkommor. Däribland innefattas barn. Undersökningsrummen var, liksom resten av sjukhuset, oändligt vita och sterila och det saknades helt någon distraherande liten figur att underhålla barnen med. Det fanns inte någon TV att se på, några serier att läsa eller musik att lyssna på. Det skiljer sig aningen från barnavdelningarna i Sverige där de är fyllda med distraherande moment som tar bort tankarna från sjukhuset och undersökningar. Dock kunde vi bland personalens alla leksaker som stod i manöverrummet hitta en dalahäst!

 

Efter praktiken gick dagen ut på att sova ut då och besöka gymmet.

 

Vi önskar er en trevlig helg där hemma i Sverige!

 

Denna vecka så står nuklearmedicin på schemat.

Här spatserar Karwan mot sjukhuset som syns längs horisonten.

 

Tidigare rapporter har antytt att det är en skillnad i omvårdnaden mellan den vi har i Sverige och den som finns på Malta. Vi har under våra dagar hittills på sjukhuset lagt märke till en del saker. På nuklearmedicinska avdelningen så jobbar ungefär sex stycken radiografer och de har två gammakameror, ett hot lab (där radionukleiderna dras upp), ett rum med löparband för stressdelen av hjärtundersökningen och ett rum avsett för injektioner. Det finns även ett separat väntrum avdelat för personer som blivit injicerade med radiofarmaka och väntar på sin undersökning (2-3h). Därför kallas även väntrummet för ”Hot waiting room”. Smakligt

 

De sex radiograferna är schemalagda på de olika arbetsuppgifterna – en har i uppgift att injicera och så vidare. Dock tycktes det ofta vara fullt i det manöverrum som ligger emellan gammakamerorna och det blev aningen trångt där. Dessutom fick vi besök av andra, inhemska, studenter som hade i uppgift att skriva ner en del saker från undersökningarna. Det blev med andra ord ganska så fullt där inne. När väl patienten placerats i gammakameran så fick hon ligga där, utan det skedde någon kommunikation mellan vårdgivare och patient. Visserligen måste patienten ligga alldeles stilla och då underlättar det om man är tyst, fast grejen är att under tiden som undersökningen pågick (runt 40 min) så var personalen mer intresserad av att umgås med varandra snarare än hur bilderna blev. Det talades fritt, och ibland högt, om saker och ting och jämfört med Sverige där avdelningen tenderar att vara lugn så var det rena hönshuset.

 

Det här är en bild på deras hot lab. Just det – rummet där radionukleiderna förvaras innan de används.

 

Patrik hade varit placerad på nuklearmedicinska avdelningen på Danderyds Sjukhus och fått gå in i deras hot lab. På Danderyds fanns det först en luftsluss, alltså ett rum före själva labbet, där man skulle byta skor, ta på sig hårnät, munskydd, blyförkläde och en steril rock för att få passera in i labbet. Här på Malta var hot labbet som vilket annat rum som helst. Ni ser själva skylten, dörren och så vips är man inne. Inga blyförkläden, inga sterila rockar, inte ens byte av skor. Det som fick Patrik att studsa ordentligt var när han såg instrumenten som skulle mäta strålningen. De låg snyggt och prydligt på bordet och var… avstängda? ”We do readings regularly.” Fick vi förklarat för oss. Åkej – alltså så kontrolleras aktiviteten i rummet då och då och inte hela tiden som i Sverige där det hela tiden finns en detektor som ytterst känsligt registrerar uppkomsten av oskyddad strålning. Vi sneglar på våra dosimetrar (som mäter hur mycket strålning vi blir utsatta för) vi fått ut och beslutar oss för att inte gå in där i onödan. Istället placerade vi oss strategiskt i manöverrummet bakom blyglasen.

 

Patienterna undersöks på löpande band, stämningen bland radiograferna är god och det skämtas en del. Det finns inte tillräckligt med läkare så att det är ovanligt att utreda lungemboli med datortomografi utan majoriteten av dessa undersökningar sker på nuklearmedicin istället. I Sverige utreds fler lungemboliundersökningar med hjälp av datortomografi än på Malta, även om båda metoder används.

 

Igår var det S:t Patricks day och vi passade på att träffa några studentkamrater som bodde på vårt hotell Garden View. Efter att ha invigt gymmet och ätit en god middag så bar det av till andra sidan av hotellet där ett rum blivit dedikerat firandet och den gröna färgen återkom i flera avseenden. Allt ifrån kläder, smink, hårfärg, girlanger, dricker (mmm… karamellfärg) och mössor var gröna. Patrik blev tilldelad en pippi långstrumpmössa som hade en liten grön hatt på toppen så att han också var grön.

Här firas S:t Patricks day, lägg märke till det icke-ljudisolerande taket, golvet, väggarna osv :)

 

 

Kramar Patrik och Karwan

 

Här kommer en rapport från tredje dagen på Malta. I skrivande stund har vi ingen internetuppkoppling på vårt rum utan den kommer och går – publicerar detta inlägg så snart tillfälle ges.

 

Efter en stadig frukost begav vi oss mot busstationen då vi tyckte att det vore skönt att åka buss till sjukhuset istället för att gå. Väl framme vid stationen tio minuter innan beräknad avgång så börjar vår väntan på bussen. Denna väntan visar sig bli mer än de beräknade tio minuterna som vi trott. När 40 minuter passerat utan att vår buss dykt upp så beslutar vi oss att promenera till sjukhuset ändå. Vi vandrar i en halvtimme i gassande solsken. Patrik märker att hans armar börjat bli rosa i solen och beslutar sig för att behålla den långarmade tröjan på. För att skydda huvudet så lånar han Karwans tröja och låter den ligga på huvudet som skydd mot direkt solsken. Det var en lyckad lösning och solstinget undveks för den gången. Våra vandrare kommer så småningom fram och handledaren förstår varför vi var sena och placerar oss båda på ”General examinations” ; konventionell röntgen för dagen.

 

Då vi inte kommer få något klädskåp så bär vi alltid med våra kläder och övriga persedlar i våra ryggsäckar och de följer med till labbet vi skulle vara på. Vi har fått ut varsin dosimeter (mot ersättning naturligtvis) som krävs för att vi ska få vistas på röntgenavdelningen. I matsalen kräver de att man har en namnskylt så att de vet att man är tillhör personalstaben. Personalmatsalen är för övrigt mycket strikt i att det ska vara en personalmatsal och flertalet skyltar upplyser besökarna om att icke behöriga inte har något att hämta där inne.

 

Första dagen på konventionell röntgen flyter på och vi ser direkt ett antal avvikelser från den svenska sjukvården. För det första så får inte radiograferna (röntgensjuksköterskorna) upp någon anames om patienten utan de får endast reda på vilka projektioner de ska ta. Det vill säga att de inte får ta del av patientens sjukdomshistoria och den information som hör till undersökningen på samma sätt som vi är vana vid i Sverige. Vi har lärt oss att alltid läsa igenom patientens anames för att få en inblick och förståelse för vad vi kan tänkas finna på våra röntgenbilder. Nu angav endast enkla figurer och förkortningar vad som efterfrågades och frågeställningen ”finns skelettskada” kunde ges men det gavs ingen historia bakom misstanken till varför patienten hade gjort sig illa.

 

Inte för att på något sätt vara strålskyddspoliser och klanka ner på en verksamhet vi just satt vår fot i men enligt oss så kunde radiograferna ha bländat in aningen bättre än vad som skedde. Det kanske bara var en tillfällighet att just de bäckenbilderna vi såg hade med nästan lika mycket luft som bäcken med på bild. Gällande hygienen så fanns det våtservetter med sprit att sprita händerna med. Vi hade med oss vårt resekit med handsprit som vi använde för att desinficera oss med. Undersökningsrummet, eller ”labbet” vi var på var lite i det minsta laget. Vi fick in en liggande patient och vi såg på de nästan skräckslagna blickarna som radiograferna utbytte mellan varandra när de läste på lappen att patienten låg i en säng. ”Oh it’s a stretchar. This is going to be a problem in this small room”. Och mycket riktigt; in genom dörren kommer en säng som ändamålsenligt fyller ut nästan hela rummet. Personal kallas in, en jättelång glidbräda forceras in under den skakade patienten och på ett maltesiskt ”tre” så tar vi i för kung och fosterland för att forcera över patienten till röntgenbordet. Vår handledare gav några kommentarer om att han blev lagom klämd då han nätt och jämt fick plats mellan sängen och väggen när vi skulle förflytta patienten.

 

Efter att ha genomfört första praktikdagen så tog vi bussen till Valletta station. Det är huvudstationen dit alla bussar går och där fanns ett stort shoppingdistrikt. Vi köpte en och annan glass och gick gatorna upp och ner i solen. Patrik passade även på att besöka banken då han inte kunnat ta ut kontanter från bankomaten men de kunde inte hjälpa honom med den saken. Attans. Nåväl – efter ett stadigt skrovmål på Burger King lärde vi oss att det kostar lika mycket att äta ute på restaurang som på BK så vi kommer hädanefter föredra uteserveringarna.

Valletta center, vid busstationen

Vägen hem kantades av ungefär 100 olika bussar med olika nummer i olika ordning och med olika mål. Att hitta till rätt buss var svårt och vi fick ett antal olika bud på vilken buss vi skulle ta beroende på vem vi frågade. Efter att ha sållat bland en del information och korsförhört fyra busschaufförer om de skulle åka till Swieqi, där vi bor, så hittade vi slutligen vår buss. Under denna bussfärd så åkte vi längs med kusten i Valletta och fick se det fina vattnet.

 

 Swieqi, som är namnet på den stadsdel vi bor i, uttalas för övrigt [Sweehi]. Det är svårt att utläsa maltesiskan

Bussen stannade alldeles utanför vårt hotell, Garden View och vi gick in för att vila upp oss och skriva blogg.

Här är vi nu och ikväll bär det ut i stan. Vi ska se om vi hittar Native som Sara rekommenderat.

Ha det gött nu!

Soliga hälsningar från Patrik och Karwan!