Malta 09

Hej läsare!
Nu är det ett bra tag sedan det senaste inlägget - hur gick det sedan?

Jo jag och Karwan är tillbaka i Sverige, tog examen alldeles efter Maltaresan och idag jobbar vi båda på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.

Hej där hemma!
Imorgon är det måndag och ni börjar med kurserna i ortopedi och intervention.
Vi ska vara på operationsplacering den här veckan. Vädret är fint och vi har det bra.
Hoppas att ni följer vår blogg!

Hälsningar
Karwan och Patrik

Veckan på MR är nu avklarad. Här följer några observationer vi gjort i samband med veckan som gått.

Gänget på MR!

 

Vi diskuterade skillnaderna i omvårdnadsstandarden mellan länderna. På Malta förbereds patienten efter en amerikansk standard där patienten passerar ett antal steg innan hon undersökningen börjar. De olika förberedelserna skedde på olika rum, varför vi blev förvånade när patienterna vi såg för första gången direkt kunde gå in i kameran och personalen inte informerade dem något om undersökningen. När vi antydde detta så visade de oss rummet där själva intervjun/”screening” ägde rum. Alltså hade de frågat och informerat patienten innan undersökningen började och patienten kunde snabbt inta magnetkameran när hon kom fram till sista steget; själva undersökningen.

 

Anledningen till att inte ge patienten hörlurar var att de inte passade i alla spolar. När knäet skulle undersökas så fick patienten hörlurar. Vi diskuterade även kommunikationen mellan manöverrum och patient när hon låg i kameran. De har ingen kommunikation med patienten när väl undersökningen börjat. De kontrollerar inte hur patenten mår eller informerar om hur lång scantid som återstår som vi gör mycket noga i Sverige. De menar att det fungerar prima ändå; patienten är informerad om hur undersökningen går till och hon blir tilldelat ringklockan ifall kommunikation önskas.

 

När det står “SOB” på remissen så betyder det short of breath och inte son of bitch som det kunde misstas för om man inte var van vid förkortningen.

 

Nu har vi även fått vår första uppgift här på Malta förutom vår praktiktid på 400h vi ska göra. Vi ska göra minst fyra patientfall från olika modaliteter och redovisa dem skriftligt. Vi tog varsitt fall från MR och ska bland annat beskriva varför man genomför undersökningen, vilka bilder som tas, vad man ser på bilderna och skriva vad vi lärt oss med mera.

 

Vi tre vandrade till och från sjukhuset varje dag eftersom det går lika snabbt som att ta bussen och med promenaden får vi även motion och en gnutta sol. På kvällstid lagar vi mat och ser på film.

 

Såsom svensk vår ska se ut.

 

 

Idag köpte vi pizza på vägen hem. På Malta är det vanligt att man köper pizza bitvis, alltså man betalar 20kr för en pizzaslice. Denna gång bestämde vi oss för att beställa en stor pizza för 4 personer. Den skulle ha en diameter på 50cm och garanterat mätta våra hungriga magar. När den väl kom in så… ja… vi låter bilden tala för sig själv :)

 

 

Nu sitter vi på vårt rum såhär på fredagkvällen och ikväll planerar vi att gå ut tillsammans.

 

Vi hoppas att ni har det bra där hemma, vi har det bra här.

I fredags anlände vår estniska kursare Maare-Liis som kommer att praktisera tillsammans med oss under resterande tid här på Malta. Hon anlände vid elvatiden och vi hälsade henne välkommen då hon kom fram till hotellet.

 

Efter intagande av restaurangmat i ett blåsigt Valletta

 

 

Denna vecka går i magnetkamerans tecken. Vi promenerade till sjukhuset och visade vår nya kollega till de administrativa korridorerna. Det visade sig att han som var ansvarig för hennes intro inte kunde komma idag så vi gick alla tre till magneten och påbörjade vår praktik.

 

Magneten, tillverkad av GE, är på 1,5 Tesla och puttrar på när vi kommer in i rummet. Den är endast igång på dagtid och i den försöker personalen få plats för dels bokade och akuta patienter. De delar även upp vilket organ som ska undersökas efter dag och idag var det hjärnans dag så schemat var fullt av hjärnundersökningar. Detta för att inte byta den spole som fångar upp signalerna så ofta (beroende på vilket organ som undersöks måste maskinen förberedas med olika instrument).

 

Nu över till dagens analys:

Det första som fick oss att studsa i manöverrummet var att de inte gav patienten några hörlurar så att hon kunde lyssna på musik när hon låg inne i magneten. I Sverige ger vi alltid patienten ett par hörlurar så att hon kan höra oss från manöverrummet och även lyssna på musik. Här tryckte radiograferna endast i ett par öronproppar i patientens öron och så var det inget mer med det. Patienten fick dock en ringklocka att påkalla vår uppmärksamhet som tur var. Skallspolen som fångar upp signaler från hjärnan brukar vara utrustad med en spegel i Sverige så att patienten kan se oss i manöverrummet. Denna skallspole saknade spegel. Då infarten skulle sättas så skedde desinfektion av punktionsstället medelst sprittuss ämnad för handtork handtork. Personalen utgick från att han låg i venen och påbörjade injicering av Propofol innan han fick blodsvar från PVKn. In åkte alla bubblor i något som antogs vara venen. Vi säger ett enat ”Herregud!” och ska hålla ögonen öppna imorgon också.

 

Efter praktiken åkte vi till Valletta igen och utforskade staden.

 

Med soliga hälsningar Patrik och Karwan!

Hej och välkomna till vår blogg!
Vi heter Patrik och Karwan och studerar till röntgensjuksköterskor vid Karolinska Institutet. I vårt tredje och sista år så reser vi nu till Malta för utlandsstudier och vi berättar här vad vi har varit med om.

11 mars 2009 - Avresa
03.45 ringer klockan för Patrik och han beger sig, med skjutshjälp av sin far, till Arlanda. Det är två minusgrader ute. Snön yr av all blåst och det är alldeles becksvart ute. De får köra försiktigt för att inte tappa greppet på de glashala vägarna. Väl framme på Arlanda så möter de upp Karwan. Hans dag började för ännu längre sedan. Han hade nämligen övernattat på flygplatsen och inte fått en blund på hela natten men fortfarande lika glad som alltid. Det är vår Karwan, det :)

Efter lyckönskningar från Patriks far så begav han sig åter hemåt på de isiga och snöiga vägarna. Patrik och Karwan checkade in deras bagage och begav sig mot planet. Lufthansa var det som gällde och när de steg ombord så skrattar flygvärdinnorna och säger saker på tyska. När vi tittat in i cockpit så ser vi en person stå på nosen av planet, alldeles utanför framrutan. Det är is på planet och det måste avisas innan vi kan lyfta "Ich hoffe er nicht da bleiben wann wir starten sollen" sa Patrik på knackig tyska :)

Planet lyfter - hej då Sverige!

Efter två timmar så landar vi i Frankfurt för att byta plan.

Därefter lyfter vi med vårt andra plan mot Malta. Vi lade märke till väderförändringen då vi flög söderut; från de snöiga slätterna i Sverige till de gröna fälten i Tyskland till bruna och soliga Malta. Väl framme på Malta informerar de oss om den 14-gradiga yttertemperaturen och det kändes som en typisk svensk försommardag då vi klev ut från planet. Vi hämtade våra väskor och blev mötta av en chaufför som fått i uppgift att ta oss till vårt hotell; Garden View i Swieqi. Det första som är häpnadsveckande är när han klagar på den onormalt kalla höst och vinter som Malta haft. Hela tre plusgrader har de haft som värst! Vi tyckte nästan synd om dem :)

Väl framme vid Garden View så visade de oss rummet vi bokat. Vi måste medge att det var aningen svårt att tyda rumsbeskrivningarna då vi bokade rum och de leder oss in i en lägenhet med två sovrum med två sängar i vardera och ett gemensamt kök och allrum. I detta rum bodde det redan två andra studenter och köket såg ut som bara den. Vi beslutade oss rättså snabbt att det vore önskvärt att få byta rum och det ordnades. Nu bor vi i en enkel lägenhet med ett rum, kök och tre sängar. Senare under kvällen gick vi och handlade på den lokala supermarket som låg runt hörnet. Efter att ha bunkrat upp med förnödenheter så lagade vi en god middag och ordnade därefter för kvällen.

 

12 mars 2009 – Dag två

Vi tog bussen till Mater Dei där vi skulle träffa Jonathan som är vår studiehandledare här på Malta. Vi hade hört att bussarna inte den standard som vi var vana vid i Sverige och det är en sanning med modifikation. Malteser kör i regel som biltjuvar och extra charmpoäng fick den gamla, gamla volvobussen som tappert puttrade framåt.

Här sitter vi på väg till vår första dag på sjukhuset Mater Dei

Bussturen tog en halvtimme och då vi väl såg sjukhuset blev vi osäkra på vilken station vi skulle gå av på. Efter rådfrågande av busschauffören så steg vi av längst den stora vägen framför sjukhuset. Mellan oss och där vi skulle vara befann sig nu en dubbelsidig väg i båda färdriktningar med vänstertrafik och brutalt galna bilförare som dundrade fram utan nåd. Något övergångsställe fanns inte att tala om så vi undvek trafiken och passerade vägarna.

Då vi passerat parkeringsplatsen så gick vi in i sjukhuset och försökte fråga oss fram efter Institution of Health. Några skyltar fanns inte då vi tydligen kommit in genom sjukhusets baksida och de vi frågade gav oss lite olika förklaringar på vart vi skulle. Vi passerade genom sterilt vita korridorer och genom dörrar vi inte visste om vi kunde öppna (går larmet nu?) tills vi slutligen kom fram dit vi skulle. Vi träffade Paul och Jonathan som är våra studieansvariga här på Malta. Vi fick en guidad rundtur runt röntgenavdelningen av Jonathan. Sjukhuset är sprillans nytt och röntgen hade endast varit verksam i byggnaden i ett år och tre månader. Hela sjukhuset var nybyggt men interiören gav ett stelt och sterilt intryck. Det var ett par röntgenlabb som ännu ej var installerade och vissa var fellevererade och hade monterats ner. De har bara en magnetkamera och så pass få läkare så att de måste hålla nere antalet patienter. Därför får patienterna extra lång tid inbokad för sina undersökningar – en undersökning på 40 min är bokad för en timme till exempel. Alla maskiner kommer från GE och vi båda är relativt vana med deras apparater. Detta gjorde så att det kändes som hemma när vi fick se deras ”16-slajsare” och ”2-slajsare” med den välkända programvaran. Karwan minns då personalen på Skärholmen tyckte att deras CT på 32-slice var gammal och bet sig nu i tungan för att inte antyda att maltesernas utrustning var uråldrig :)

 

Resten av dagen gick till att besöka University of Malta och bli registrerade som studenter. Det fanns en del papper att fylla och vi skulle även aktivera våra studentkonton så att vi kunde komma åt Internet från sjukhuset. Då vi skulle ta oss till biblioteket misstolkar vi vägbeskrivningen så istället för att kliva rätt in i receptionen så tog vi en rundtur runt halva University of Malta. Då vi slutligen hittade fram ordnade vi med inloggningsuppgifterna. När vi skulle bege oss hemåt så fick vi även en vägbeskrivning så att vi kunde gå hem. ”Gå rakt åt det hållet, genom dalen. När ni kommer in i staden så fortsätt rakt. Ni kommer att se en kyrka mm men fortsätt rakt. Oavsett vad som händer, fortsätt rakt. Sedan kommer ni till än till dal. Fortsätt rakt, alltid rakt. Därefter kommer ni till Swieqi och då är ni praktiskt taget framme”. Sagt och gjort så tog vi ut en kompassriktning att följa och så höll vi oss till den. Och det funkade! En halvtimme tog det att ta sig hem till fots från sjukhuset, ungefär samma tid som att åka buss.

 

Då var det dags att avrunda den första rapporten från Malta. Om ni har några frågor gällande resan är det bara att ställa dem här. Vi svarar inte på telefonsamtal men ni kan nå oss per SMS. Glöm inte att sprida denna blogg mellan klasskamraterna, arbetskamraterna och vännerna!

Ha det bra nu!

Mvh

Patrik och Karwan