Malta 09

Hej allihopa!

Veckan som gått har vi spenderat på MR igen. Vi har även tagit oss an de uppgifter vi fått från sjukhuset här på Malta.

Nästa vecka ska vi vara på genomlysning där man kontrollerar benens vener efter proppar.

Nu är det bara 10 dagar kvar innan vi kommer hem till Sverige igen!

Denna vecka är vår placering på konventionell röntgen, eller slätröntgen/skelettröntgen som den kallas på fackspråk. Alltså den "vanliga", "traditionella" röntgenundersökning där man röntgar skelettet då man misstänker att man brutit underarmen, ett finger, knät eller någon annan skelettdel.

Det finns tre röntgenrum för skelett på sjukhuset, alla belägna på röngenavdelningen. Vi placerar oss inne på samma rum så att vi kan prata sinsemellan och få dagarna att passera snabbare.

Det är en del skillnader mellan undersökningarna hemma i Sverige och här. Remisserna som kommer ger, återigen, oerhört lite information om patienten. Det som står är vad som ska röntgas... punkt. Ibland händer de att de skriver till en "#" för att markera att de frågar efter en skelettskada - är det brutet?

Inbländning av strålfältet är något vi också tycker de kan vara bättre på då de ibland bländar ut lite väl mycket. Då man gör en urografi - röntgenundersökning av njurarna, så bländar de ut lite väl mycket för att våra handledare där hemma skulle bli glada. Dessutom skiljer sig bildtagningssekvensen vid en urografi. Här tar de bilder efter 5, 10 och 15 minuter. Utan att tillämpa kompression eller att ta "vridningsbilder" på njurarna. Sedan ringer de läkaren och säger att de tycker att det ser bra ut, läkaren svarar "åkej skicka patienten" och patienten får gå hem.

Ikväll ska vi spela fotboll med Ralf, vår vän från Österrike.
Ha det gött!

Hej igen!

Denna vecka är vi åter ensamma här på Malta sedan Anna-Mi åkte hem i söndags. Vi är tillbaka på operationsplaceringen och vi får stå med inne i rummet och observera de kirurgiska ingreppen. Ibland hjälper vi till med bildhanteringen och att ställa in röntgenapparaten men mycket arbete sköts av radiografen i samförstånd med kirurgen. Många ingrepp som görs har vi redan sett ett par gånger men ibland dyker det upp något nytt, såsom när ett tre veckor gammalt barn skulle operera in en shunt för att dränera hjärnventriklarna så att barnet inte utvecklar hydrocephalus. Eller som idag, fredag, då vi såg på när kirurgteamet gjorde allt för att stoppa de inre blödningar som en knivhuggen patient fått. Vi lämnade operationsavdelningen, eller Theatre som den kallas här, för att bege oss hem. Ikväll spelar Sverige mot Kanada så vi måste visa kanadensarna som bor på vårt hotell vilka som är bäst. Igår såg vi matchen Sverige mot Tjeckien och vi fick med oss några finnar som höll på Sverige.

 

Ha det gött där hemma!

Kramar

Patrik och Karwan

 

Torsdagen den 23:e april anlände ett plan till Malta med finbesök från Sverige. Det var vår klasskompis Stina och Patriks föräldrar och bror som kom på besök. Vi mötte dem vid flygplatsen och hälsade dem välkomna. Stina stannade över helgen och Patriks familj stannade i en vecka.

 

Patrik gick caddie då hans familj spelade golf på Maltas enda golfbana och visade dem Valletta.

Söndagen ägnade vi många timmar i de maltesiska bussarna då vi färdades först till Marsaxlokk och sedan fram och tillbaka till flygplatsen. Vi tror inte att kiropraktorerna har så mycket jobb här på Malta då alla ryggens leder knäcks i led då man åker buss. (Och mycket riktigt; vi frågade en radiograf idag 4:e maj och han sa att det inte finns många kiropraktorer på Malta)

 

På söndagskvällen var det dags att säga adjö till Stina och hej till Anna-Mi som kom och besökte oss.

 

Vi besökte tillsammans Valletta och Mdina och gick på en del museer. Vi tog även en guidad båttur i Vallettas hamnar. Detta varvas med solande på hotellets poolområde och strandpromenader.

 

 

På torsdagen var det dags för Patriks föräldrar och bror att åka tillbaka till Sverige så de följdes åt till flygplatsen för avsked.

 

 

Dagen efter åkte vi på en dagsutflykt till Sicilien. Vi köpte ett upplevelsepaket med en kryssning dit i ottan följt av en guidad busstur. Vårt första stop var på ett fik i hamnstaden vi kom fram till. Det blev en Siciliansk frukost med cappuccino, espresso med rom och croissant. Till detta även Siciliansk glass som efterrätt. Med blodsockervärdet i taket åkte vi sedan till den vackra staden Taormina. Därefter begav vi oss upp på berget Etna, europas största aktiva vulkan. Sedan var det dags att åter avnjuta de perfekta vägarna på Sicilien på vägen hemåt Malta igen (seriöst, vägarna är helt underbara på Sicilien).

 

Det här var en summering av veckan som gått. I skrivande stund är det måndag, det står 5-3 mellan Sverige och Frankrike och vi är åter på operationsplacering.

Hoppas att ni har det bra där hemma!

Patrik och Karwan

Hej där hemma!

Nu har vi inte skrivit på ett tag eftersom det har hänt en massa saker här. Här kommer i alla fall lite bloggande om det som hänt.

 

Först och främst så tillbringade vi resterande delen av akutveckan på koronarangio. Koronarangiografi, eller CAT LAB på engelska, är de undersökningar där man undersöker hjärtats kranskärl med ledare man för in genom artärerna mot hjärtat. Genom att spruta röntgenkontrast i kranskärlen så kan man avbilda dem i bildsekvenser, alltså som filmer.

 

På Mater Dei sjukhuset finns två CAT LAB och de är den enda undersökningsrummen som använder Philips apparater. De andra delarna av röntgenavdelningen använder General Electric (GE). Både Patrik och Karwan har haft placering på koronarangio i Sverige och uppgifterna gick bland annat ut på att klä sig sterilt och assistera kardiologen som genomförde undersökningen. På Malta har radiograferna liknande arbetsuppgifter med assistering och framplockning av utrustning.

 

En sak vi märkte var hastigheten på undersökningen. Vi kom i kontakt med en mycket kunnig kardiolog som utförde undersökningarna rutinmässigt och oerhört snabbt. Det var knappt vi hängde med när första undersökningen var klar – långt snabbare än det vi hade sett i Sverige.

 

Vi fick även observera en nyinläggning av pacemaker två tillfällen. Den kunniga kardiologen lät oss stå vid patientens huvudända så att vi fick se bra när han gjorde ingreppet. Han berättade också för oss vad han gjorde kontinuerligt. Värt att nämna var priset på pacemakern han lade in i kombination med maltesernas förkärlek till bilar. ”Nu sätter vi alltså in en pacemaker till värde av en Golf eller BMW”. Det var oerhört givande!

 

Vidare under veckan observerade vi olika ingrepp i hjärtat med dessa ledare. Bland annat ballongvidgning av kärlen och inlägg av stent som håller trånga kärl utvidgade. Detta hade vi sett i Sverige innan så det var inte något nytt.